Dödssiffran stiger för varje dag, fredsplanen har havererat och reaktionerna är starka efter helgens massaker i Syrien. DN:s korrespondent förklarar varför våldet kan fortsätta.
Ni påstod samma sak om om Lybien det visade sig inte stämma varöfr ska vi tro på er nu?
Varför ska President Assad ens ha en Fredsplan med terrorister?
Varför ska President Assad ens ha en Fredsplan med terrorister?
1. Brist på fokus i FN
Flera av nyckelaktörerna i väst, bland dem Frankrike och USA, har varit uppslukade av val och ekonomiska kriser. De flesta militära och diplomatiska interventioner brukar ske under högkonjunkturer, då demokratiska ledare har folkligt stöd och självförtroende att satsa på annat än rena jobb- och brödfrågor.
Avgörande i fråga om FN:s skröpliga insats är givetvis också Kinas och Rysslands blockering av mer resoluta åtgärder. Ett väpnat ingripande, till exempel av Nato, skulle bli mycket mer riskabelt än det var i Libyen, där Natos stridsflyg fungerade som flygande artilleri och bombade som det ville. Syrien har ett mycket starkare luftvärn, utformat att bemöta israeliska angrepp, och dessutom stora arsenaler av kemiska och biologiska stridsmedel.
Skäm ni inte ren krigspropaganda av en Svensk tidning, varför nämner ni inte att det finns massor med rapporter som säger att det är de så kallade rebllerna som stått för "massakern".
Finns det en konkreta bevis för dessa massakrar, i Rwanda fick man se bilder på lik och skelett överallt, i Syrien ser vi bara bilder återanvända från Irakkriget tydligen.
Finns det en konkreta bevis för dessa massakrar, i Rwanda fick man se bilder på lik och skelett överallt, i Syrien ser vi bara bilder återanvända från Irakkriget tydligen.
2. Rysslands roll
Utan stödet från Moskva och Iran skulle den syriska minoritetsregimen ha tvingats kasta in handduken för länge sedan. Det ryska stödet omfattar också vapen på kredit, framför allt den dyra ammunitionen till de artilleri- och pansarstyrkor som beskjuter bostadsområden i sunnitiska städer.
Men lika välkommet är det ryska stödet i internationella fora, där alla initiativ med udden mot Bashar al-Assad torpederas utan resonemang. Moskva vill till varje pris se till att det inte blir någon vana att intervenera i länders inre affärer av humanitära orsaker. Men dessutom är al-Assads överlevnad av verklig strategisk betydelse för ryssarna, som bygger en enorm flottbas i Tartus vid Medelhavet. De vet att Syrien efter al-Assad kommer att domineras av antingen Iran, Turkiet eller av väst, inte av Ryssland.
Tacka gud för Ryssland utan de hade väl Syriens folk fått lida under bomber tack vare er krigshetsande.
3. Sanktioner inte nog
Trots att de ekonomiska sanktionerna har drabbat syrierna svårt, och att de vidriga vardagsförhållandena säkert bidrar till att erodera regimens ställning, verkar de ännu inte sätta tillräcklig press. Bröd- och bränsleköer, svartabörshandel, valutakollaps och andra ledsamheter har förvandlat familjernas hushållning till ett akrobatnummer.
Sanktionerna har gjort det svårare för Syrien att exportera sin olja, trots att en hel del smugglas ut via Ryssland och Iran. Syrien har inte raffinaderikapacitet nog att förädla egna oljeprodukter, och har drabbats av akut brist på köksgas och dieselolja.
Sanktionerna har gjort det svårare för Syrien att exportera sin olja, trots att en hel del smugglas ut via Ryssland och Iran. Syrien har inte raffinaderikapacitet nog att förädla egna oljeprodukter, och har drabbats av akut brist på köksgas och dieselolja.
Den svåraste bördan är dock inte sanktionerna utan isoleringen från världsekonomin när turismen upphör och investeringarna sinar.
Ren lögn min familj i Syrien mår bra och har mer än tillräckligt att äta, ni är en skam för nyhetsrapportering.
4. Splittringen inom landet
Regimen är fortfarande starkast, mätt i eldkraft. Många syrier som avskyr presidenten och hans krets har ändå velat ha dem kvar, av skräck för ett allmänt sekteristiskt mördande. Men det pågår en ständig balansräkning i varje syriers inre, där för- och nackdelar, utsikter, faror, varje dag vägs på nytt mot varandra. Många storstadsbor som suttit på gärsgårn och avvaktat har de senaste veckorna givit sig ut på gatorna, mot al-Assad. Men få torde byta sida i motsatt riktning. Regimen vill ha med så många ur den egna gruppen, alawiterna, som möjligt. Al-Shabiha, de alawitiska dödspatrullerna som skickas in i upproriska kvarter efter att de bombarderats, sprider skräck men bidrar till att undergräva regimens image som stabilitetens garant.
Alawiterna och alla kristna står med Bashar för att vi vet alla mycket väl vad som händer om terroristern och islamisterna får som de vill.
5. Två grannar på var sin sida
Iran och Turkiet har regionala stormaktsanspråk och är sedan länge inblandade i konflikten: Turkiet på oppositionens sida, Iran på regimens. Turkiets företagare investerade miljarder i Syrien åren före upproret, och regeringen i Ankara härbärgerar både syriska flyktingar och motståndsmän. Iran, som det senaste decenniet investerat stort i den syriska regimen, understödjer den nu med både pengar och militära rådgivare. Syrien är inte bara en allierad för Irans del, utan förbindelselänken med den libanesiska Hizbollah-rörelsen, den islamiska republikens mest framgångsrika skapelse utanför Iran. En mer öppen intervention i Syrien från Irans sida, med reguljära styrkor, skulle dock genast möta en väpnad turkisk reaktion.
Det är ju uppenbart att nästa land ni kommer krighetsa emot är Iran så passa på att plocka poäng redan nu.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/fem-skal-till-att-valdet-fortsatter
För er som tröttnat på Svensk medias krighetsande så kan ni ta en titt här: http://rt.com/ för att få lite riktig jornalistik och en nyanserad bild av vad som verkligen händer.
From me with love
FUCK YOU
DN, Aftonbladet osv osv......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar